Gick upp imorse, sur och trött men tog mig upp från sängen hur som helst. Pappa såg hur trött jag var och körde in mig till skolan. Hann ha en halv lektion innan der började snurra och jag höll på att svimma. Mina kompisar sa att jag såg ut att vara helt borta. Åkte hem och gick och la mig direkt och sov i några timmar. Var rädd över att ramla ihop någonstans hemma, utan att någon är där så har haft regelbunden kontakt via telefon med mina föräldrar. Har insett att jag har gått in i väggen och att jag måste ta det lugnare!! Känns så konstigt, jag tror att folk framför allt tjejer som mig känner igen hur jag känner, att man är någon form av superhjälte som inte går sönder. Idag insåg jag att jag inte var en super hjälte och att jag faktiskt kan gå sönder. Den här veckan är målet att ta det lugnt och ta mig tillbaka till min vanliga form.