För lite mer än ett år sen åkte pappa och Johanna till Göteborg och kollade på en katt. Katten var inte så fin, ganska vanvårdad, luktade illa, hade problem med magen. Han bodde ensam i en kall källare! De såg den fina, underbara katten under allt det och kunde ju helst inte lämna honom i den kalla källaren, så den dagen fick han åka tvärsöver Sverige hem till oss. 

Här hemma tog vi emot den mest ostabila och vanvårdade katt jag någonsin har träffat. 

Han hade inte varit ovanför marken på 2 år och de första veckorna satt han och skakade i fönstret. Han hade också glömt bort hur man betedde sig mot andra katter och försökte ett flertal gånger döda vår andra katt. Detta ledde till att han fick bo i mitt rum. Varje dag la vi ner timmtals på att försöka vänja den här katten med människor och olika saker. Det var påfrestande! Dessutom hade han tidigare haft ett magproblem vilket gjorde att han spydde flera gånger om dagen.

Han utvecklades och blev en av de mest sociala katterna jag någonsin träffat, mot människor ialla fall. Att återställa hans beteende mot andra katter var omöjligt! Vi pratade med Kattexperter och forskare. Vi älskade katten men vi kunde gärna inte ha två katter som försöker döda varandra hemma.

Det kunde inte bli ett bättre slut på Tontos och min historia. Nu efter några månader träffade jag honom igen och han trivs och mår jätte bra där! 

Oavsett ifall Tonto bor hemma hos oss eller hos min moster så kommer han alltid ha en plats i mitt hjärta! <3