Jag tänkte faktiskt göra så att jag tänkte berätta om alla mina medryttar hästar jag haft sen jag började rida vilket inte är jätte många men på ett sätt är det ganska positivt.

 

Polly: När jag var 7-8 år gammal fick vi några nya grannar längre bort, hemma hos sig hade dom ett stall så dottern i familjen bestämde sig för att ta sin häst dit men eftersom det inte stod några andra hästar där så köpte dom en liten, envis, oinriden, 8-årig Shetlands ponny. Shetlands ponnyn var egentligen till den yngsta dottern i familjen men eftersom hon var för liten och den äldre dottern var för stor så fick jag frågan om jag ville vara med och rida in den lilla ponnyn. Jag tackade självklart jag, mamma och pappa var lite osäkra eftersom jag bara ridit på ridskola innan men med lite tjat lyckades jag övertala dem också. Jag började rida på den här lilla ponnyn som var inte bara snäll utan mer tjurig och sur. Hästen försökte slänga av mig och alla andra som red den och till största del lyckades den. När man var helt oberedd började hon och bocka och som 7 åring kunde jag inte hålla mig kvar.

 

Magnum: När jag var 9-10 år och slutade rida på ridskola började jag rida tillsammans med min pappa på våran familje kompis fjordingar. Nu i efterhand undrar jag hur mina föräldrar vågade sätta upp mig på en stor kraftig fjording som 9 åring. Magnum var verkligen världens snällaste häst och jag brukade göra iordning honom alldeles sjäv även fast jag blev tvungen att stå på en pall för att nå upp. På den här hästen lärde jag mig otroligt mycket och hans ägare lärde mig massor av viktiga saker som man inte får lära sig på ridskola. Och jag lyssnar fortfarande på hästens ägare och hennes råd. Han var så underbar att jag kunde galoppera på honom själv mitt ute i skogen och jag kunde ändå få stopp på honom. Jag har träffat Magnum flera gånger sen jag slutade rida honom och varje gång blir jag som ny kär i  honom <3.

 

Bork: Jag började rida Bork som 12 åring. Att jag började var egentligen en slump. Jag och min familj hade bestämt att vi skulle hyra hästar under en sommar och ta med dom till vårat sommarställe. Vi åkte hela vägen från Sthlm till Värmland för att provrida två hästar, vi tyckte om hästarna väldigt mycket och vi skulle hyra dom här två hästarna. Men ett litet tag innan sommaren fick vi ett samtal från gården som ägde hästarna och dom berättade att ena hästen blivit halt så vi kunde inte hyra de två hästarna. Då fick vi höra av några vi kände att man kunde hyra hästar några kilometer från där vi bodde. Jag åkte ut och provred Bork och jag älskade honom så vi bestämde att vi skulle hyra honom.
Jag tog hand om honom några veckor under den sommaren och beslöt att efter sommaren skulle jag fortsätta att rida honom några gånger i veckan under hösten.

Jag red honom hela hösten och en bit in på våren men Bork var en gammal fjording och när jag red en lektion på honom låstes hans höft och han kunde inte gå framåt. Det var en hemsk känsla att känna att hästen inte kunde röra sig och hade jätte ont. Jag hoppade snabbt av och efter 45 minuter fick vi honom att röra på sig lite så låsningen lossnade. En månad senare beslöt ägarna att han skulle avlivas eftersom han inte blivit bättre och eftersom han led.

Jag älskade Bork och han var verkligen en läromästare och även fast jag red honom under en sådan kort tid så lärde jag mig otroligt mycket och jag slutade te.x. att vara hopprädd tack vare honom.

 

Popcorn: Efter att jag slutat rida Bork så ville jag fortsätta att rida i stallet som jag ridit Bork i. Så Borks ägare som ägde många flera hästar tyckte att jag skulle börja rida Popcorn. Popcorn var som det låter en vit stor häst som var ganska stor. Ifall man säger så här. Jag var 12-13 år och nådde inte att få upp sadeln på honom. Även fast jag red honom ganska mycket så var det någonting som inte fungerade, själva ridningen funkade men dynamiken mellan häst och ryttare funkade inte helt och varje lektion eller ridtur slutade med att det blev någon form av kamp mellan oss två.

Efter ett halv år bestämde jag mig för att byta häst eftersom jag ville ha en häst som jag kände jag kunde lita på och Popcorn skulle säljas.

 

Maggie: När jag slutade att rida Popcorn började jag rida Maggie som också är en stor häst. Jag vet inte vad jag ska säga, allt gick åt helvetet i början. Maggie bockade eller sprang in och ställde sig i mitten och vägrade gå framåt varje gång jag satt upp på henne. Och flera gånger jag kom till stallet slutade med att jag satt på henne i 5 minuter innan jag hoppade av. Allting kändes lönlöst och jag började känna känslan att det inte längre var roligt att rida på henne eftersom hon bara bråkade.

Nu två sommrar senare och nästan 2,5 år senare funkar allting. Hon har nästan slutat bockat helt förutom ibland när man fattar galopp. Jag kan nu göra nästan vad som helst på henne utan att hon blir sur eller grinig. Hon litar på mig och jag litar på henne till 100% .

Maggie är nog den häst som jag lärt mig mest på och utvecklats mest på av alla hästar jag ridit. Men jag kan helt klart säga att utan mina grymma tränare Sara och Frida aldrig utvecklats så här mycket på Maggie.