Jag hatar verkligen känslan när man känner att man inte räcker till, och allting bara är tungt. Även fast man verkligen vill något så är det något som sätter käppar i hjulet och man kan verkligen inte göra något utan att vänta på att det ska gå över. Man väntar och väntar och börjar inse att det kommer nog att ta lite längre tid än vad man hade tänkt från början. Väntan måste verkligen vara något av det jobbigaste som finns. Men utan väntan hade man inte kunnat känna känslan av att äntligen klara någonting igen. Men även fast det känns jobbigt nu så får man väl ha i tanken att det kommer gå över även fast det inte riktigt känns som det. 

Fast väntan kan också varà början till någonting nytt...          Kram