Hatten av för alla som övervinner sina rädslor. Jag tycker att de som vågar att övervinna sina rädslor är sjukt starka. Det är så synd om alla som hela tiden behöver leva i skräck för de vet inte vad som kommer att hända. Men även fast det inte är något stort man är rädd för tex en spindel. Det kan ju vara en del som är rädda för att gå till skolan och mår dåligt varje morgon. Men varje dag gör de allt för att våga gå till skolan fast allting i deras kropppar säger emot. Att övervinna en rädsla är svårt och man behöver verkligen lägga all tid på att våga. Det är som en kamp hela tiden mot sitt under medvetna . Det kan vara allt ifrån att bara säga hej till någon man inte känner till att göra något man inte absolut inte trodde att man skulle göra.

För kanske 1 och ½ månad sen så hade jag en hopplektion på min medryttar häst Maggie. Sen kanske 5 år tillbaka har jag varit livrädd för att hoppa. Varje gång någon sa till mig att vi skulle hoppa så ville jag egentligen bara börja gråta och hoppa av hästen direkt. Men den ridlektionen pratade jag med min ridlärare om att jag ville hoppa. Jag hade gett mig sjutsingen på att jag skulle klara det. Hela vägen bort till ridhuset dunkade mitt hjärta i 120 och jag var livrädd. Men efter att jag hade hoppat över ett rätt så lågt hinder på kanske 40 cm, så kom jag fram till att det inte fanns något att vara rädd för Maggie visste vad hon gjorde. Det var bara för mig att åka med. I slutet av lektionen hade jag hoppat 80 cm. Det är inte så högt för många andra men poängen är att jag övervann en rädsla som jag tidigare inte vågat besegra.

Kram